Om psykosyntes

Vi kan betrakta vårt inre som en mängd olika blommor.Vi kan betrakta vårt inre som en mängd olika blommor. 
Frågan är hur vi egentligen ser på dem … 

En ung italiensk medicinstudent kommer i kontakt med Sigmund Freud just när denne lägger grunden till psykoanalysen och italienaren börjar genast studier i den moderna tidens stora psykologiska skola. Så kan man börja berättelsen om Roberto Assagioli som är psykosyntesens grundare.

Men man kan också börja historien om psykosyntes med ”det var en gång en ung medicinstuderande från en gedigen judisk-italiensk familj som reste vida i världen i början av 1900-talet och mötte den tidens stora mästare inom filosofi, psykologi, poesi och allehanda österländska vishetsläror”.

Båda infallsvinklarna tillsammans skapar den bild av Assagioli som jag tillägnat mig – en läkare och psykiatriker som vill vidga sina ramar och som hyllar sambanden mellan vetenskap, konst och filosofi.

Han föddes i Florens den 27 februari 1888 och dog 1974. Under sin livstid hann han både vara med om psykoanalysens genombrott och skiftet till den humanistiska och transpersonella psykologin som med Abraham Maslow bröt igenom under 60-talet. Han var medlem i Freudsällskapet i Zürich och skrev sida vid sida med Freud  och Jung i den ansedda publikationen Jahrbuch. Freud hyste stora förhoppningar om att Assagioli också skulle vara den som förde psykoanalysen till Italien och såg honom som sin arvtagare där. Men trots att Assagioli i början var entusiastisk över psykoanalysen så blev hans trohet mot den klassiska formen av analys inte långvarig. Redan 1908 skrev han den avhandling som lade grunden till psykosyntesen.

Ser vi våra inre blommor som de är?Ser vi våra inre blommor som de är?

Roberto Assagioli hade mist sin biologiska far i unga år – han föddes som Roberto Grego, son till en ingenjör, men fadern dog när Roberto bara var två år. Hans mor gifte om sig året därpå med doktor Emanuele Assagioli och Roberto fick en trygg och synnerligen kultiverad uppväxt. I hemmet talades italienska, franska och engelska, men Assagioli lärde sig ytterligare fem språk. Modern intresserade sig för teosofi och dessa kunskaper lades till  Assagiolis gedigna klassiska skolning som naturligtvis inbegrep noggranna studier av bl a Platons och Dantes verk.

Tidigt gav han sig ut på resor och besökte bl a Ryssland vid den ryska revolutionens födelse. Han var också en genuin sökare och resorna förde honom till olika hörn av världen och till tänkare av mångskiftande slag. Han lärde känna Martin Buber, Herman Keyserling, P D Ouspensky, Rabinadrath Tagore, D T Suzuki, Robert Desoille, Viktor Frankl och C G Jung. Mest påverkades han kanske av Rudolf Steiner och Alice Baily, men det är viktigt att veta att han hämtade kunskap och inspiration från konst, litteratur och filosofi i lika hög grad som från medicinska och psykologiska studier. Dessutom var han en stor naturdyrkare och blev synnerligen intresserad av bergsbestigning.

Kan vi se dem riktigt nära och veta vilken sort vi ser?
Kan vi se dem riktigt nära och vara säkra på vilken sort vi ser?

Assagioli skrev sin doktorsavhandling 1910 och i den introducerade han psykoanalysens grundläggande teorier. Samtidigt började hans kritik mot denna skola  och han genomförde många studier som istället för att utgå från det patologiska synsättet riktade in sig på det friska i människan. Vi består inte enbart av drifter och impulser, utan enligt Assagioli måste vi också sätta sökarljuset på alla de goda förmågor som förmår lyfta människan över hennes tillkortakommanden. Vi måste vidga psykologin till att omfatta såväl de grundläggande drifterna som det existentiella sökandet. Vår förmåga till kärlek och oegennyttiga handlingar måste tas i beaktande likaväl som vår förmåga till det onda och själviska.

Under första världskriget arbetade Assagioli som läkare och psykiatriker och 1926 startade han ett institut i Rom ”Instituto di Cultura e Terapia Psichica”. Under andra världskriget fortsatte han sin gärning, men tvingades fly till landsbygden efter att ha kastats i fängelse under en månad för sina uttalat humanistiska idéer om fred och icke-våld under Mussolinis fascistiska styre. Under fängelsevistelsen befäste Assagioli sin uppfattning om hur begreppet frihet i mångt och mycket kan relateras till individens kontakt med sina inre resurser och hur vi använder oss av vår föreställningsförmåga.

Ibland  tror vi att ser något helt annat än det är. Är detta en falddermus eller en orkidé?
Ibland tror vi att ser något helt annat.  Är detta fladdermus eller en orkidé?

Precis som så många andra stora personligheter, exempelvis Nelson Mandela, så upptäckte Assagioli hur han skulle behålla sin integritet och sitt livsmod med hjälp av själsstyrka och fantasi, trots fängelsevistelsens påfrestningar och förnedring.

Men flykten till landsbygden efter frisläppandet innebar med tiden ett högt pris. Assagioli hade bara ett barn, en son, och denne dog i unga år i sviterna efter en sjukdom han troligtvis drog på sig i samband med familjens landsbygdsvistelse. Undermåliga boendeförhållanden – ibland bodde familjen under bar himmel – och knappa matransoner med dåligt näringsinnehåll tros ligga bakom sonens sjukdom.

Vi kan också betrakta vårt psyke som ett hus. Kanske kan det behöva en ordentlig översyn.

Vi kan också betrakta vårt psyke som ett hus. Ibland kan det behöva en ordentlig översyn….

Assagioli kände alltså lidandet till kropp och själ väl, men hela hans livshållning var inriktad på livsglädje  – att leva så gott man kan och se på sig själv med ett leende. En av många historier om Assagioli vet att berätta att han kontaktades av Freud för att denne ville att han skulle föra ut psykoanalysen i Italiens medicinska kretsar. Och Assagioli svarade:

”Detta gör jag med förtjusning, men jag måste göra några smärre justeringar i era teorier. Ni säger att människan är som ett hus med ett våningsplan och källare. I mitt hus finns också en övervåning, en  solterass på taket och en hiss!”

Hela sitt liv fortsatte Assagioli sina studier och han samlade en stor mängd böcker av de stora tänkarna. Än idag kan man ta del av dessa böcker, för de finns i hans hus i Florens och är öppet för besök från allmänheten. Livet igenom skrev han också artiklar som publicerades i en mängd olika facktidskrifter i Europa och USA. Hans första – såvitt vi vet – skrevs 1906 under titeln ”Om skrattets inverkan och dess relation till undervisning”, senare har den av andra döps till det kortare ”Leende visdom”. På 1930-talet publicerade han en rad artiklar som senare sammanställdes till första kapitlet i boken om psykosyntes som inte gavs ut förrän 1965. Hans andra bok ”The Act of Will” publicerades samma år som han dog, 1974.

Relativt tidigt spreds hans tankar till England och USA, men psykosyntesen fick inte något riktigt genomslag förrän under senare delen av 50-talet. Redan före andra världskriget hade han startat Instituto  di Psicosintesi i Florens, men tvingades stänga det under kriget. 1946 tog arbetet där fart igen och  småningom etablerades filialer i Rom och Bologna. 1960 startades första institutet utanför Italien, i Grekland, och detta år ägde första internationella psykosyntesveckan rum i Schweiz. Året därpå deltog institutet i femte världskongressen för psykoterapi.

En riktigt välkomnande dörr.

… en riktigt välkomnande och vacker dörr…

Assagioli reste tämligen ofta till USA och inledde tankeutbyte och till viss del samarbete med företrädarna för den humanistiska psykologin – Abraham Maslow, Carl Rogers och Erich Fromm bland andra. Han kan därför sägas ha varit med vid två stora revolutioner inom psykologin, psykoanalysens födelse och den humanistiska psykologins genombrott.

I mitten och slutet av 60-talet startades psykosyntescentra i England, Indien, Japan och Argentina och mot slutet av sin levnad kunde Assagioli se sina tankar manifesterade på många olika håll. Ändå höll han envist fast vid att psykosyntesen ska betraktas mer som en livshållning än en fastslagen psykologisk metod. Han uppmuntrade ständigt nya influenser och han beskrev sig själv lite skämtsamt som ”tjuv” i så måtto att han ständigt tog till sig det han själv ansåg var till fromma för människors utveckling. Idag har psykosyntesen tydliga drag av  bl a jungianism, transaktionsanalys och Gestalt-terapi såväl som österländska tankar och metoder.

…och skira fönster som kan vädra ut...

…och skira fönster som kan vädra ut det vi inte behöver…

Naturligt nog har psykosyntesen spritts till Sverige genom lärare och litteratur från England och USA, men även från Holland där det sedan länge finns ett institut i Amsterdam som utbildat många psykosyntesare. Här hemma finns numera utbildning via flera instanser. Översikt över utbudet finner du enklaast genom att söka på ordet psykosyntes på internet.